Drömmen om Tom Walter – om romansbedrägerier, skam och längtan efter kärlek

3 maj, 2023  |  Share

Drömmen om Tom Walter – Om romansbedrägerier, skam och längtan efter kärlek

Iris är fattigpensionär men när hennes lägenhet omvandlas till bostadsrätt samtidigt som hon får möjlighet att flytta har hon plötsligt flera miljoner på sitt annars så tomma konto. Ungefär samtidigt som detta sker får hon en ny vänförfrågan på Facebook – av den amerikanska militären Tom Walter, utposterad i Afghanistan. Trots att de bara skriver meddelanden till varandra har Iris aldrig blivit så uppvaktad förr och hon blir snart djupt förälskad.

Romansbedrägerierna i Sverige ökar för varje år och många är de kvinnor, för det är främst kvinnor, som drabbas. Ändå pratas det väldigt lite om det på grund av den skam det skapar att bli bedragen på detta sätt. Plötsligt har man förlorat både kärleken och pengarna – för att man tillät sig bli uppvaktad och kär.

Vad är det som gör att så många plötsligt är beredda att ge bort sexsiffriga belopp till främlingar de aldrig träffat förut? Varför talas det så lite om behovet av att känna sig älskad och attraktiv – även om man enligt samhällets normer anses för gammal? Hur kommer det sig att ett meddelande på Facebook kan vara det närmaste många kommer att få känna sig sedda?

I Drömmen om Tom Walter synliggör Beata Hansson och Anna-Sara Fire romanstragedierna och försöker förstå vad som leder fram till dem. Berättelsen om Iris varvas med intervjuer med forskare, poliser, psykologer och andra experter. Resultatet är en bok om längtan och skam, om att bli äldre, om sociala medier, om ensamhet. Om att bli kär för att sen bli bedragen. Och hur allt hänger ihop.

Boken kommer att finnas innanför pärmar under augusti.

Papporna, sönerna, våldet

16 augusti, 2022  |  Share

Media visar upp bilder på mammor som nattvandrar, mammor som uppvaktar politiker, mammor som skapar nätverk. Mammor som försöker skydda sina barn. För varje skjutning växer mammornas börda av vanmakt, sorg och kanske även skam.

Men var är papporna? Var är männen, de unga pojkarnas förebilder? Vad har papporna för roll för det våldsförebyggande arbetet? Vi vet att de finns och att de är minst lika förtvivlade. Men de hörs inte.
I reportageboken Papporna, sönerna, våldet får pappor komma till tals utan att vi avbryter dem. Gamla som unga, några med kriminell bakgrund, andra har aldrig trampat på fel sida om lagen. Några är födda i Sverige, andra inte. Men varje pappa har sin historia att berätta.

Även söner, forskare, poliser, socialarbetare, myndighetspersoner och eldsjälar kommer till tals. Och vi ställer samma fråga till dem alla. Vilken betydelse har papporna, männen, för sina söners liv?

Kort om min medförfattare, Vesna Prekopic

Hon kommer från Norrköping, men är bosatt i Stockholm. Sedan 2014 är hon verksam som frilansjournalist och skriver för bland annat DN Kultur. Mellan 2014 och 2020 var hon ledarskribent på Dagens Arena och under 2019-2021 var hon pressekreterare på Unizon (riksförbund för kvinno-, tjej- och ungdomsjourer). Hon har även 12 års erfarenhet av att arbeta som lärare och skolledare. Papporna, sönerna, våldet är hennes första bok.

Papporna, sönerna, våldet finns till försäljning i bokhandel, nätbokhandel och hos Verbal förlag from 17 augusti

 

 

 

 

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar

14 juni, 2018  |  Share

I maj kom en ny antologi ut, utgiven av Föreningen Arbetarskrivare. En av denna boks författare är jag.

Så här kan det låta i kritikerledet när Kulturnyheternas Ulrika Milles läser antologin:

44 arbetarskildringar om kropp och utmattning – en bok för sommaren som är svår att lägga ifrån sig.

Det är en bok med en eftertänksam titel, och den lämnar mig inte.  ”Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar”, Föreningen Arbetarskrivares elfte (!) antologi om arbete med 44 bidrag av 42 författare och tecknare: prosa, poesi, aforismer, serier.

Det är en bok för sommaren: den tid då många hittar sitt första jobb och efteråt bevarar minnet av det för alltid. Lukterna, tidskänslan, vuxenheten, arbetskamraterna, ensamheten. Det är nu det börjar, det första medvetna steget in i samhället.

Sommaren är ett undantagstillstånd när samhällets tryggare medborgare försvinner på semester och lämnar gator, butiker, fabriker, förarhytter och restaurangkök till vikarier, inhoppare, skolungdomar och bemanningsanställda i högre grad än vanligt. Även om den gamla industrisemesterns kalender inte gäller riktigt längre gör den det hos de människor som kallas brukare i dag. De som inte flyger på soldränkta semestrar, som behöver andras kroppar för att de själva blivit sjuka eller gamla.

Kroppen står i centrum här, kroppen som i arbete och utmattning, kroppen som i känsla och styrka, kroppen som bär vittnesbörd om den stora samhällshierarkin. Hur den mår, hur den går, hur den betraktas, hur den tas emot när den går sönder och när den utnyttjas. Samhällskroppens kön och klass. Jag läser och gör hundöron. Kvinnan föder grensle över en grav, som Beckett skrev, och förlossningsläkaren Jona Elings Knutsson kupar handen kring barnets huvud, ”kring ditt förstånd och dina drömmar”, på tröskeln till villkoren som skiljer en Nobelpriskandidat från en utförsäkrad.

Sara Gust låter ”Huvudkontoret” stalka en anställd  för att kontrollera träningsmoral och leendets bredd. Karin Nilssons ”Blekta baddräkter” drömmer om ett svart flor för ansiktet som skulle göra det tydligt att något hänt för nu ser allt så fatalt normalt ut. Freke Räihäs text om patientens kroppsminnen, Carola Ankarborg om att vårda en dement med våldsam omsorg, Erik Hakings ”Proletärernas natt” om skiftgång på macken, Beata Hansson om den klassresande mamman som kan dö av skuld. ”Han blev ingen lycklig pojke.”

Alla har egen stil, många är durkdrivna författare men få är utgivna på de största förlagen – vilket misstag att inte fortsätta den unika svenska arbetarlitterära traditionen – men gemensamt är en känsla för arbetets detaljer. Varje handgrepp, manöver och övervägande psykiskt och fysiskt.

Priset för slimmade organisationer, sparbeting, välfärdsmarknad och kvardröjande idéer om kvinnliga omsorgsyrken som underbetalda kall. Avgrunden mellan viljan att göra ett gott arbete och de omöjliga förutsättningarna. Avgrunden mellan att vara föremål för omsorg och i statens eller entreprenörens reglerade tjänst. Livet som ska rymmas på fritiden. Upproren som ställs in. Och ändå. En oändlig kollektiv berättelse om döden och meningen i våra liv, förslitningen som det innebär att leva, man kan inte sluta läsa. Här finns all politik vi behöver.

 

Läs mer om antologin här

Det arbetande folket

15 juni, 2014  |  Share

Föreningen Arbetarskrivare har kommit ut med en ny antologi, närmare bestämt den nionde i ordningen. Men i den här boken var en novell av mig med. Det är för övrigt faktiskt min skönlitterära debut, så även om den bara var på två sidor så är jag stolt.  Jag är nämligen i sällskap med riktigt duktiga skrivarrävar. Men här representeras också helt nya arbetarförfattare, som inte tillhör enbart den ”klassiska arbetarfåran” utan även försörjer sig som exempelvis lärare, riksdagsmän och frilansjournalister. Recensenter har redan omnämnt boken som den bästa hitintills och man talar om att den vidgade arbetarskrivardefinitionen har öppnat dörrarna för ett generationsskifte bland arbetarskrivarna.

Läs gärna mer om boken