Drömmen om Tom Walter – Om romansbedrägerier, skam och längtan efter kärlek
Iris är fattigpensionär men när hennes lägenhet omvandlas till bostadsrätt samtidigt som hon får möjlighet att flytta har hon plötsligt flera miljoner på sitt annars så tomma konto. Ungefär samtidigt som detta sker får hon en ny vänförfrågan på Facebook – av den amerikanska militären Tom Walter, utposterad i Afghanistan. Trots att de bara skriver meddelanden till varandra har Iris aldrig blivit så uppvaktad förr och hon blir snart djupt förälskad.
Romansbedrägerierna i Sverige ökar för varje år och många är de kvinnor, för det är främst kvinnor, som drabbas. Ändå pratas det väldigt lite om det på grund av den skam det skapar att bli bedragen på detta sätt. Plötsligt har man förlorat både kärleken och pengarna – för att man tillät sig bli uppvaktad och kär.
Vad är det som gör att så många plötsligt är beredda att ge bort sexsiffriga belopp till främlingar de aldrig träffat förut? Varför talas det så lite om behovet av att känna sig älskad och attraktiv – även om man enligt samhällets normer anses för gammal? Hur kommer det sig att ett meddelande på Facebook kan vara det närmaste många kommer att få känna sig sedda?
I Drömmen om Tom Walter synliggör Beata Hansson och Anna-Sara Fire romanstragedierna och försöker förstå vad som leder fram till dem. Berättelsen om Iris varvas med intervjuer med forskare, poliser, psykologer och andra experter. Resultatet är en bok om längtan och skam, om att bli äldre, om sociala medier, om ensamhet. Om att bli kär för att sen bli bedragen. Och hur allt hänger ihop.
Boken kommer att finnas innanför pärmar under augusti.
Krigets första offer är sanningen. Halv- och kvartssanningar frodas desto mer vid konflikter. Hur ser informationsflödena ut i och från Ukraina och Ryssland? Hur är situationen för journalister? Vilka kanaler går att lita på? Beata Hansson går i närkamp med informationskrigets verkligheter.
Av Beata Hansson
I krig frodas spekulationerna. Kampen att filtrera ut önskad information är hård, samtidigt blir det svårare att yttra sig fritt.
Visionen som skapade Internet, en världsomspännande plattform för yttrandefrihet och en plats där alla kunde mötas, är över. Nu ser vi hur det i Ryssland riskerar att omstöpas och anta mer regionala, eller rent av lokala former, som en del av krigföringen i Ukraina.
Media visar upp bilder på mammor som nattvandrar, mammor som uppvaktar politiker, mammor som skapar nätverk. Mammor som försöker skydda sina barn. För varje skjutning växer mammornas börda av vanmakt, sorg och kanske även skam.
Men var är papporna? Var är männen, de unga pojkarnas förebilder? Vad har papporna för roll för det våldsförebyggande arbetet? Vi vet att de finns och att de är minst lika förtvivlade. Men de hörs inte.
I reportageboken Papporna, sönerna, våldet får pappor komma till tals utan att vi avbryter dem. Gamla som unga, några med kriminell bakgrund, andra har aldrig trampat på fel sida om lagen. Några är födda i Sverige, andra inte. Men varje pappa har sin historia att berätta.
Även söner, forskare, poliser, socialarbetare, myndighetspersoner och eldsjälar kommer till tals. Och vi ställer samma fråga till dem alla. Vilken betydelse har papporna, männen, för sina söners liv?
Kort om min medförfattare, Vesna Prekopic
Hon kommer från Norrköping, men är bosatt i Stockholm. Sedan 2014 är hon verksam som frilansjournalist och skriver för bland annat DN Kultur. Mellan 2014 och 2020 var hon ledarskribent på Dagens Arena och under 2019-2021 var hon pressekreterare på Unizon (riksförbund för kvinno-, tjej- och ungdomsjourer). Hon har även 12 års erfarenhet av att arbeta som lärare och skolledare. Papporna, sönerna, våldet är hennes första bok.
Papporna, sönerna, våldet finns till försäljning i bokhandel, nätbokhandel och hos Verbal förlag from 17 augusti
Efter många år som djurrättsaktivister berättar de nu om vad som händer i labben bokform. Men varför går de från handling till ord? Och kan en spänningsroman påverka?
En forskare kidnappas. Så inleds Djurhus A. Han hamnar i den skärseld som annars är avsedd för hans försöksdjur. Avknipsade tår, injektioner i ögon, elstötar, möss som blir injicerade 90 gånger i magen. Författarna försöker få läsaren att ta till sig den mardrömsvärld där den etiska diskussionen bland forskarna ofta upphör vid storleken på injektionsnålarna.
Men varför skriva en skönlitterär roman om detta?
